misery loves company...

jag har kommit på en ny träningsmetod. den är så fantastiskt effektiv att jag borde få nobelpriset i fysik. jag har utfört nogranna tester under icke alkoholpåverkat tillstånd ett par helger i rad nu och jag kan meddela att metoden fungerar. den känns i alla fall i benmusklerna och man känner sig piggare och fräschare morgonen efter.
det hela går ut på att man ska ta en promenad och att promenaden ska bli tre gånger längre än vad den egentligen är. utförandet är så simpelt så att det går inte att göra fel. allt du behöver göra är att gå uppför en snö- eller istäckt brant backe med skor med flat sula på fötterna. sedan tar du helt enkelt ett steg framåt och utan att du behöver göra något åker du två steg bakåt. man märker inte ens av distansökningen själv förrän det är för sent. perfekt metod för alla er som fasar inför distansen och inte själva träningen då hjärnan sätter upp spärrar och berättar för dig att du inte alls orkar gå så långt trots att du vet att du har fysik för det. med den här metoden lurar du ditt sinne att du kommer att komma i mål snabbt medan du i själva verket går tre gånger så långt som ögat uppfattat att du egentligen ska gå. hur smart är jag?!

tror att jag får pröva metoden igen nästa helg. imorgon ska jag dock fuska och ta den lätta glidarpromenaden ner för backen istället. det går av bara ljusets hastighet och är inte så jätteansträngande. sedan tar jag bilen hem. undra om jag ska äta mc donald's imorgon? jag har ju trots allt tränat fem av sju dagar denna veckan. hmm. jaa vi får se imorgon. nu ska jag sova!