misery loves company...

nuförtiden har jag absolut ingenting att göra. fast egentligen har jag jättemycket att göra. men det orkar jag ju såklart inte ta tag i. i fredags satt jag hemma och tyckte synd om mig själv och kände mig som världens ensammaste människa. för nån vecka sedan var inte det något problem. då hade jag min dokumentär och skolan att förlita mig på. då visste jag vad jag skulle göra när helgen kom och jag visste exakt vilka jag skulle träffa. det är lite tråkigt att inte veta så exakt nu. men samtidigt så är jag ju en sån människa som vill göra spontana grejer. typ äh vad fan det är konsert ikväll vi går då. eller till exempel jag har inget att göra och jag ser ut som fan, men vad gör det vi super oss fulla och går ut. men inte ens det går längre. buuhuuu. dumma dumma jobb. varför måste man tjäna pengar? jag har ju ingen fritid. i alla fall inte när alla andra har fritid. dåligt!
nu ska jag invänta ett samtal från min promenadkompis. får se hur det blir med den saken. har ju varit lite dåligt på söndagspromenadsfronten de senaste två veckorna. efter detta ska jag sätta mig ner och läsa. läsa läsa läsa. tänka ut positiva och negativa saker med samis dokumentär. komma på bra svar att försvara min egen dokumentär med. undra om jag även ska basta och lägga ansiktsmask och hårinpackning och kanske peela min arma kropp. mm jag känner att det är dags nu. borde sola också men var fan är solen och värmen?!
just fan, skulle ju maila lindah med. får göra det nu.