misery loves company...

äntligen är dokumentären klar. det som skådas ovan är framsidan till detta projekt. cred till min utmärkta skådespelare i vinjetten :) dokumentären har blivit till med både blod svett och tårar. blod mest för att jag alltid skadar mig och klämmer mig på stativet. svett för att det är så sjukt tungt att bära omkring på alla grejer och för att skinnjackan inte andas alls och för att vädergudarna bestämde att det skulle vara strålande solsken under projektveckorna. tårar framförallt för att jag gav upp efter några veckor, för att datorn bestämde sig för att dö och trolla bort min i princip färdiga dokumentär åtta timmar innan deadline och de bästa tårarna av alla när jag efter några timmar lyckas hitta backupfilen och reparera skadorna i viss mån.
men jag är nöjd ändå så det är ju bra. imorgon ska jag testa projektorn och ljudet så att det verkligen blir tryck i det när jag ska redovisa. mmm vad gott.
men nu blir det alltså åter till livet då. jaha. vad ska man göra nu? tvätta, städa, duscha, träffa människor?! allt sånt som har fått vänta under denna perioden helt enkelt. ja det blir ju trevligt.

men först och främst finns det lite saker som måste göras.

[  ] komplettera dokumentationen av projektet
[  ] redovisa och opponera projekt
[  ] omtenta i metodik
[  ] skriva novell
[  ] läsa två våldsskildringar och redovisa

när allt detta är klart och godkänt är jag tydligen färdigutbildad journalist. hur fan gick det till?