misery loves company...

efter ett brutalt uppvaknande tack vare pappa, som undrar om han ska visa hur man gör ett stage dive, så har jag nu fått lite härliga känslor i kroppen igen. detta tack vare tsatsiki morsan och polisen. det finns en anledning till varför jag har dem på dvd. dock fanns inte citatet med i filmen som några människor har påstått. aj aj aj. men nog om det. imorgon är jag ledig tydligen. firar detta med att träna och hänga med jossan en sista gång innan hon lämnar stan för sydligare breddgrader igen. skåååååne är väl ingenting jämfört med småland och jönköping?! eeeh say what? m to the y is in da house!
nu ska jag sluta dampa och göra något vettigt av mitt liv. typ maila anna det som jag renskrev för hundra år sedan men totalt har glömt bort och efter det ska jag faktiskt titta på tsatsiki, vänner för alltid. bara för att liksom. ja men har jag något bättre för mig? nä. ingen man i mitt liv, inga barn, ingen hobby, ingen framtid, inget liv. nä men jag firar det med en till film. det var allt för ikväll. tack för att ni ville kika in. vi kanske ses igen. tack för mig! vi hörs väl då? kanske det ja. hej.