så mycket men ändå så lite

ni vet ibland när man får den där känslan. den där känslan av att man bara vill skriva. skriva allt. precis allting man känner och tänker. den känslan fick jag nu. men.
jag tänker inte göra det. det ligger på någon annan att förstå ändå. det är inte min tur att prata. min tid kommer. kommer så småningom förmodligen. tills vidare håller jag tyst. håller tyst och stänger inne. precis som vanligt. det är så jag gör det. gör det tills det exploderar. för explosionen kommer. det har vi varit med om förut. jag hoppas bara att det inte går lika illa denna gången. att andra kan förstå i tid. stoppa explosionen. jag tycker inte ens synd om mig själv. iställlet tycker jag synd om alla andra. jag tycker synd om dem som inte kan förstå. det är synd om dem som inte förstår bättre.

mina planer såhär långt är istället att gå i skolan. be psykokillen att sluta terrorisera mig. dricka drinkar och snacka sönder anna på lördag. anna ska prata tills mina öron blöder och jag ska prata tills hennes öron blöder. det har jag bestämt nu. och på något vis känns det som att hon förstod detta också. på lördag natt är jag full och skrattar och dansar. för just nu känner jag att jag inte orkar ta något ansvar. det är inte min tur att ta ansvar denna gången.

god natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback