rannsakning (heter det kanske rannsakan?)
det är väldigt mycket bitchin' and wining i klassen just nu. mycket att göra, stressade, tappar kontrollen och mitt i allt kaos sitter jag och undrar varför de inte bara dricker alkohol?
efter redovisningen idag, som förövrigt gick väldigt bra för mig och min kompanjon anna, så började det tjatas på lärarna om att man inte hinner med för att vi har för mycket att tänka på.
jag ville föreslå min modell men tyvärr så var det inte så många som höll med, eller för den delen ens lyssnade. jag ville ju bara föreslå att de ska tänka lite mer som jag. inte ta så hårt på livet. herregud. man måste ju leva. om jag hade hållt på som dem så hade jag förmodligen suttit instängd i pappas walk-in-closet nu i mörkret och bara stirrat rakt fram. men det gör jag ju inte. istället tar jag dagen som den kommer. dricker alkohol, mängd varierar från gång till annan, och rensar tankarna. man kan inte ta så hårt på livet. det är ju inte direkt så att någon kommer slakta mig om jag inte blir toppchef på nån tv-kanal i framtiden. om jag ens vill det?! kanske vill det om några år vem vet men just nu fokuserar jag bara på min dokumentär. men så har jag ju inte direkt någon prestationsångest heller. och det var då jag började spåra och insåg att jag måste nog fan rannsaka mig själv.
jag är inte direkt den som tror att jag är bäst i världen. men jag litar så pass mycket på mig själv att jag vet att när jag väl kommit igång med detta projektet så kommer jag att lyckas med intervjuerna, jag kommer nog att få snygga bilder och jag kommer att kunna redigera hela materialet till något bra. men då kan man ju fråga sig. hur ska jag komma igång? det är där mitt problem ligger. min slackerattityd funkar inte riktigt ihop med resten av mitt tänk. helt värdelöst. men så ska jag ju göra en dokumentär om punkens påverkan på sverige också så vad fan väntar man sig med tanke på ämnesvalet?!
mycket lustigt detta att alla stressar upp sig så och jag bara sitter ner och tittar på serier och lyssnar på musik. men så ska jag ju också göra en dokumentär om något helt ogreppbart stort och de andra ska göra artikelserier och sakanalyser på ett helt annat plan. svårt att jämföra utan att bli förvirrad. så därför tänker jag nu sluta upp med att rannsaka mig själv och gå och träna istället. och där kom det igen, fly från tänket. bra där?
efter redovisningen idag, som förövrigt gick väldigt bra för mig och min kompanjon anna, så började det tjatas på lärarna om att man inte hinner med för att vi har för mycket att tänka på.
jag ville föreslå min modell men tyvärr så var det inte så många som höll med, eller för den delen ens lyssnade. jag ville ju bara föreslå att de ska tänka lite mer som jag. inte ta så hårt på livet. herregud. man måste ju leva. om jag hade hållt på som dem så hade jag förmodligen suttit instängd i pappas walk-in-closet nu i mörkret och bara stirrat rakt fram. men det gör jag ju inte. istället tar jag dagen som den kommer. dricker alkohol, mängd varierar från gång till annan, och rensar tankarna. man kan inte ta så hårt på livet. det är ju inte direkt så att någon kommer slakta mig om jag inte blir toppchef på nån tv-kanal i framtiden. om jag ens vill det?! kanske vill det om några år vem vet men just nu fokuserar jag bara på min dokumentär. men så har jag ju inte direkt någon prestationsångest heller. och det var då jag började spåra och insåg att jag måste nog fan rannsaka mig själv.
jag är inte direkt den som tror att jag är bäst i världen. men jag litar så pass mycket på mig själv att jag vet att när jag väl kommit igång med detta projektet så kommer jag att lyckas med intervjuerna, jag kommer nog att få snygga bilder och jag kommer att kunna redigera hela materialet till något bra. men då kan man ju fråga sig. hur ska jag komma igång? det är där mitt problem ligger. min slackerattityd funkar inte riktigt ihop med resten av mitt tänk. helt värdelöst. men så ska jag ju göra en dokumentär om punkens påverkan på sverige också så vad fan väntar man sig med tanke på ämnesvalet?!
mycket lustigt detta att alla stressar upp sig så och jag bara sitter ner och tittar på serier och lyssnar på musik. men så ska jag ju också göra en dokumentär om något helt ogreppbart stort och de andra ska göra artikelserier och sakanalyser på ett helt annat plan. svårt att jämföra utan att bli förvirrad. så därför tänker jag nu sluta upp med att rannsaka mig själv och gå och träna istället. och där kom det igen, fly från tänket. bra där?
Kommentarer
Trackback