misery loves company...

det var längesen jag lyssade på kent nu. men jag bjorde det igår igen och det finns ju vissa låtar man verkligen slutar andas till för man minns alldeles för mycket. usch ja. men så är det. kent blev ju så himla stora där ett tag. det var ju lite tråkigt. men så är det ju med allt. ett tag var det väldigt inne att lyssna på dylan. ett tag var han bara en konstig prick som ingen förstod sig på. precis som kent. det är lustigt det där. hur trender egentligen går i musiksmak. mode kan man ju förstå men musik är ju ändå något som man relaterar till för sin egen vinning och inte för att alla andra säger att en låt är bra. eller? kanske bara är jag som försöker vara djup nu. nåväl.

vaknade upp idag av att pappa sa att det var en massa snö ute. kul! jag som bytte däck igår. sommardäck gör sig inte jättebra i snö. men vad ska man göra. jag var ju tvungen. det var ju liksom punka på ena vinterdäcket.
fick även den briljanta idén igår att färga håret. nu måste jag rädda vad som räddas kan och fixa till detta idag. haha. man är alltid så klok efteråt. men sån är jag. får jag ett infall så kör jag stenhårt på den idén tills den faller. precis som med alla andra projekt jag drar igång i både skolan och livet. lustig egenskap jag har där.

nu dags för dusch och senare idag tänkte jag träna. rockklubb på friskis gym idag. skoj ju!