misery loves company...

nu går grammisgalan på fyran. tur att jag har den kanalen säger jag! men mitt tragiska liv tar inte slut med att jag bara har tre kanaler. jag sitter ensam i soffan. jag är hungrig. jag fryser. jag har ont i magen. och tillråga på allt eftersom jag är ensam så får jag skriva med kattis på msn för vi har alltid så mycket att säga till varandra under såna här galor. tex som: åh titta där, och kolla vad full han är.

såklart dom är fulla! det är ju för fan årets branschfest. alltså förstå hur coolt det är. du älskar att skriva musik och spela, du gillar kanske inte alla dina kollegor, det är väldigt sällan man gör det. men nu får du chansen att sitta och äta middag med dem, snacka lite skit, skryta om hur många brudar du lyckats fälla under föregående års turné och vara aspackad tillsammans med alla människor som älskar att hålla på med exakt samma sak som du. tror fan att jag skulle vara full och gå upp på sen och visa lite för mycket och säga ett och annat så mor och far där hemma i tv-soffan skulle skämmas ögonen ur sig. när har man annars den chansen?! och dessutom inför hela svenska folket. tror fan att man skulle ta den chansen!

galor som denna gör mig alltid glad. det är som en försmak av vad som komma skall inför sommaren. en liten uppvärmning såhär i vintermörkret. i like!