misery loves company...

jag tror att jag är bra på engelska. jag är övertygad om att jag i alla fall förstår vad som skrivs i ett mail. därav min panikshopping idag på morgonen. asos kunde inte leverera min klänning som jag beställt till juldagen. därför gav jag mig ut på stan i trängseln och kom hem med ett par nya skinnstövlar, två eller tre klänningar. skyndar hem, mannekängar för pappa och stressar sedan till jobbet. väl på jobbet ringer pappa och säger att jag har fått paket från england. jaha oookej tänker man ju då. maria bor ju inte i london längre. så det kan inte vara från henne. asos hade ju sagt att paketet inte kunde levereras. kommer iaf hem från jobbet och finner ett stycke klänning och ett halsband. jaha men guuud så trevligt. bara det att klänningen var två storlekar för stor :( tur i oturen att jag shoppade lite på stan på morgonen då!

så nu lutar det åt att det blir något i stil med detta på juldagen. det duger nog. pappa tyckte egentligen att den andra klänningen jag köpte var finare. men mamma och moster tyckte denna. de är ju ändå tjejer så ja det blir nog så. men skönt att jag inte behöver tänka på nyårsstass nu då. klappat och klart!

nu ska jag titta på shrink och sen sova. imorgon finner jag första klappen i julstrumpan. det är förmåner man har som ensambarn. (tror jag?!)