misery loves company...

jag vet inte vad som har hänt med mig. men klockan nio ringde min klocka. som jag visst glömt att stänga av. pappa kom in och undrade vad det var för fel på mig om jag verkligen skulle gå upp så tidigt. jag tittade mot fönstret och såg att solen sken. ja det är väl lika bra att gå upp tidigt och fånga dagen sa jag till honom och han bara skrattade och sa carpe diem. hahaha. han tror nog att det är nåt fel på mig.
skön kväll igår. drack lite vin och åt pizza med kattis, challe och erre. sen cyklade jag och kattis hemåt och när kattis svänge av kom det ett blont yrväder cyklandes bakom mig och kom ikapp. skönt att prata av sig lite med honom. vet inte riktigt hur han tog det, jag hoppas att han förstod vilket jag tror att han gjorde, men för min del var det väldigt bra. och idag känner jag mig faktiskt lite gladare. alltid bättre att veta så att säga. får se om jag orkar ta mig till den där grillningen i eftermiddag som han tjatade om. det är väl iofs trevligt men jag får ju inte duscha så det gör ju att jag helst undviker sociala tillställningar just nu.
på tal om det så hade jag fruktansvärt ont i armen när jag vaknade. den var bedövad hela dagen igår så jag hade verkligen inte tänkt på det. men nu har visst bedövningen släppt helt och det värker och jag börjar få blåmärken. snyggt liksom. men men. det går ju över antagligen.
idag har jag siktet inställt på att få pappa att köpa en hängmatta som jag kan ligga i hela dagen och sola och skriva lite novell. har en novell kvar och två tentor. plus mitt projekt då vill säga men jag talar helst inte om det just nu. inte nu när jag vaknade och var så glad. haha.

ses ute i solen!