misery loves company...

det är den här mannen som får mitt hjärta att klappa lite extra. vilken musik! jag stod på en konsert med min kära konstnär en gång och var helt säker på att anders tittade rakt på oss. såklart gjorde han ju inte det och inte bad han oss att komma backstage heller. men det hade ju varit skoj att sitta med honom och lyssna på när han lirade lite. mmmm. min konstnärsväninna snappade ju såklart upp detta och målade ett porträtt av honom till mig när jag fyllde 18. detta står nu på mitt sängbord. mycket fint ja! så fort det rullar in pengar på mitt konto ska jag springa till närmaste affär och köpa skivan. eftersom jag ändå redan har de andra så måste jag ju göra min samling komplett. så är det ju bara. att det dessutom är ett bra album gör ju inte saken värre. mmhhmm. helt galen är jag nu. hej hej.