vem döljer sig i mörkret?
jag måste bara berätta om stadsplaneringen här i stan.
den är ju allt annat än bra i många avseenden.
men sen finns det en grej som man bara kan undra över hur mycket som helst.
varför har man en stadspark som ingen vill vistas i före klockan åtta och efter klockan tre?!
jo kära vänner. det är nämligen så att föra klockan åtta vill man gärna inte vistas själv i parken för man vet aldrig vem som sovit i den under natten och man vet aldrig vad som händer. efter klockan tre fyra nån gång när det börjar mörkna vintertid drar man sig också för att vistas i den. dels för att så många har blivit rånade och misshandlade och utsatta för blottare där men dels också för att det är helt och hållet kolsvart då.
det finns alltså ingen tillstymmelse till belysning what so ever. helt galet.
mitt problem uppstår då jag bor på ena sidan av parken och går i skolan på den andra sidan av parken.
gångvägen dit är asfalterad och hyffsat bred och det tar väl inte mer än en kvart att gå en sträcka. men problemet ligger ju i att det är totalt jävla mörker där på kvällarna och man ser inte ens handen framför sig. plus att skogen är ju tät och härlig runt om så det finns ju inte ens en chans att det skulle kunna sippra genom lite ljus från villaområdena runt omkring.
det största problemet är väl ungefär de kvällarna man har varit tvungen att stanna länge i skolan som idag. klockan åtta var vi färdiga i skolan och då tänkte jag att jag skulle ta min cykel hem. jag kom ut och det var kolsvart. började nästan gråta. men jag ringde pappa istället eftersom jag inte kunde stå där och böla. men såklart. då hade ju han och mamma druckit vin till maten. typiskt. så pappa fick snällt sätta sig på sin cykel och ta en omväg ner till skolan där det iaf finns tre gatlyktor på vägen haha. denna vägen är snäppet läskigare och mycket längre men där ser man iaf var man sätter foten.
till råga på allt så blev jag skrämd på vägen hem. vi skulle mötas på halva vägen och jag cyklade så fort jag bara kunde. när jag nästan är förbi den läskigaste delen vid berget så hoppar det ut en kille ur en buske. nu är jag sådär sjukligt inte politiskt korrekt men han var neger och hade svart jacka och svart mössa. fanns det någon chans för mig att se honom innan i den enda gatlyktan 100 meter bort?! nej! jag höll på att trilla av cykeln och trampade ännu lite fortare för att senare inse att jag måste börja träna. haha. tack alla politiker och andra tyckare som bestämmer här i stan, ni har fått mig att vilja bli smal av en helt annan orsak än den att bli smal.
den är ju allt annat än bra i många avseenden.
men sen finns det en grej som man bara kan undra över hur mycket som helst.
varför har man en stadspark som ingen vill vistas i före klockan åtta och efter klockan tre?!
jo kära vänner. det är nämligen så att föra klockan åtta vill man gärna inte vistas själv i parken för man vet aldrig vem som sovit i den under natten och man vet aldrig vad som händer. efter klockan tre fyra nån gång när det börjar mörkna vintertid drar man sig också för att vistas i den. dels för att så många har blivit rånade och misshandlade och utsatta för blottare där men dels också för att det är helt och hållet kolsvart då.
det finns alltså ingen tillstymmelse till belysning what so ever. helt galet.
mitt problem uppstår då jag bor på ena sidan av parken och går i skolan på den andra sidan av parken.
gångvägen dit är asfalterad och hyffsat bred och det tar väl inte mer än en kvart att gå en sträcka. men problemet ligger ju i att det är totalt jävla mörker där på kvällarna och man ser inte ens handen framför sig. plus att skogen är ju tät och härlig runt om så det finns ju inte ens en chans att det skulle kunna sippra genom lite ljus från villaområdena runt omkring.
det största problemet är väl ungefär de kvällarna man har varit tvungen att stanna länge i skolan som idag. klockan åtta var vi färdiga i skolan och då tänkte jag att jag skulle ta min cykel hem. jag kom ut och det var kolsvart. började nästan gråta. men jag ringde pappa istället eftersom jag inte kunde stå där och böla. men såklart. då hade ju han och mamma druckit vin till maten. typiskt. så pappa fick snällt sätta sig på sin cykel och ta en omväg ner till skolan där det iaf finns tre gatlyktor på vägen haha. denna vägen är snäppet läskigare och mycket längre men där ser man iaf var man sätter foten.
till råga på allt så blev jag skrämd på vägen hem. vi skulle mötas på halva vägen och jag cyklade så fort jag bara kunde. när jag nästan är förbi den läskigaste delen vid berget så hoppar det ut en kille ur en buske. nu är jag sådär sjukligt inte politiskt korrekt men han var neger och hade svart jacka och svart mössa. fanns det någon chans för mig att se honom innan i den enda gatlyktan 100 meter bort?! nej! jag höll på att trilla av cykeln och trampade ännu lite fortare för att senare inse att jag måste börja träna. haha. tack alla politiker och andra tyckare som bestämmer här i stan, ni har fått mig att vilja bli smal av en helt annan orsak än den att bli smal.
Kommentarer
Trackback