misery loves company...

för längesen egentligen. för jag är så grymt trött.
jag brukar ju iofs inte somna förrän framåt ett halv två som tidigast men idag känner jag att nattningen kommer att gå smidigt. det är som att natta ett barn när jag ska sova. vet ni hur mycket man får uträttat innan man går och lägger sig om man inte lägger sig i tid?! ungefär som när man har bråttom iväg men kommer på saker som måste göras och så kommer man ångandes en minut eller fem försenad iaf. helt typiskt.

personporträttet börjar iaf bli klart nu. skönt det. så slipper jag skriva om det i varje inlägg istället.
men snart ska jag börja filma en dokumentär och det lär väl inte bli mindre tjöt om det är jag rädd. det är ju ett lite större projekt om man säger så.

kul idag annars att min lärare kom in precis efter att jag bloggat när jag bara sitter och stirrar på skärmen och undrar om jag är ledsen för jag ser så bedrövad ut. haha.
sen i nästa andetag säger han, men du har väl inget att va ledsen över du har ju till och med bunkrat upp med godis och cola. haha. jajaja. vi kanske cyklade till kiosken och jag kanske köpte lite mer godis än vad min kropp egentligen behöver. men men. kinderägg är ju så gott och marabou daim är ju himmelskt god och fiftyfifty klubbor är ju så sällsynta och cola är ju en last jag har. hmm aah.

nu måste jag verkligen sova. känner mig som ett vrak.
tänkte plocka fram boken och läsa lite inför metodiktentan så somnar jag nog snabbt. eller så läser jag boken jag just påbörjat; huset hilton. tough choice.

nattinatti.