misery loves company...

det här inlägget är helt tillägnat min vän katrine. mest för att jag tycker att det är roligt att reta henne men också för att hon är så bra. hon ställer alltid upp.

my säger: kattis jag behöver ett betsel och tyglar och ett träns.
kattis säger: ja visst vi åker hem till mig och hämtar det.

inga problem förstår ni. men...så länge varade det.

my säger: jag ska göra om i mitt rum.
kattis säger: får den hyllan verkligen plats där?
my säger: ja ser du inte att jag gjort en förändring?
kattis säger: ja om du menar att du inte ritat alla kläder på golvet och fåtöljen.
my vill säga men är alldeles för snäll: kattis du är ju pucko fåtöljen är ju för fasiken borta.

hahahaha. ja det är så fint. så är det jämt. vi går på stan och jag säger titta en sån lampa har ju jag. och kattis svarar har du, det visste jag inte.

men sen kommer de lägena då det är helt ombytta roller. jag klagar och säger att jag inte har något att ta på mig och hon kan direkt rabbla upp nästan alla mina klädesplagg utan problem. såna som jag till och med glömt bort att jag hade. helt galet.

nåväl. jag gillar henne iaf. även om hon är lite väl glömsk ibland. det är ju tur att hon iaf kommer ihåg att ta med sig nyckeln ut innan hon stänger dörren ;)

me love you longtime och ja allt det där du vet som vi pratade om häromdagen.