misery loves company...

idag var en sån dag. jag försöker verkligen vara en snäll människa men ibland är det ju helt jävla totally fucking meningslöst. här sitter man och hjälper folk till sent in på eftermiddagen/kvällen och det enda man får tillbaka är skit. jag hade kunnat ta det om det var konstruktiv kritik men det var ju inte ens det. jag förstår inte hur man har mage att klaga och säga att saker är fula när man inte ens försökt själv. jag vet att det inte var det snyggaste vi någonsin sett men jag hade försökt och det gör faktiskt lite ont i mig när man inte lägger fram det på ett fin sätt utan bara säger rent ut, det var fult! inte särskilt finkänsligt gjort men jag får väl ta det då för den här gången men räkna aldrig mer med hjälp från mig, det ska jag säga er! imorgon är jag den första som lämnar ifrån mig det uppslaget och skiter i vad de säger. jag tänker inte röra det en endaste gång till. jag blir så trött. jag har inte tid att göra saker åt andra. jag har också ett liv. tex hade jag verkligen behövt de där extra timmarna som försvann till att plugga till metodikprovet. det som också gör mig lite irriterad är att de som borde vara där och hjälpa till och fungera som bollplank inte ens är där. det är helt sinnes. jag önskar nästan lite att jag hade valt att bli redaktör, jag hade kanske inte gjort det bättre men jag hade iaf varit där och försökt tills jag sett att alla var klara med det de skulle och eventuellt gett idéer eller sagt åtminstonde bra jobbat allihopa. men nej inte ens det. sen tycker jag synd om d. också för hon får inte ens ge några idéer för någon annnan bara kör över henne hela tiden trots att det är hon som har de bra och lite nytänkande idéerna. det är sjukt. när jag nu ändå är igång kan jag dessutom passa på att fråga varför vissa fick deadline ända fram till imorgon när allt skulle varit klart i måndags morse?! jag hade gärna tagit några dagar till och gjort en bra artikel men istället inställde jag mig på den dag som var angiven och det är inte det bästa jag har skrivit men gudarna ska veta att jag kämpade för att få fram något men tillslut tog den sista utvägen och tvingade en polare att ställa upp. tur att någon är snäll iaf :) ja jisses det har verkligen kokat över idag. och stackars anna fick lyssna på det. som om inte hon har nog med sitt. ja usch stackarn men jag tror att hon överlever att jag ringer till henne en gång och gråter och skriker. jag hoppas det iaf. hon får ju gärna ringa till mig och gråta.

nu ska jag fortsätta mitt pluggande var verkligen bara tvungen att skriva av mig lite så att jag kan lugna ner mig och återgå till mitt läsande.