Sex & the city = me like
eftersom min syster fick hela boxen i julklapp en gång (minns inte vilken jul det var) har jag ju givetvis sträcktittat på alla avsnitten. det tog lååångt tid, men har man en gång börjat kan man ju inte sluta.
men nu var jag ju såklart tvungen att se filmen också.
jag och kattis tänkte se den i lördags. detta kom vi på när vi var på väg hem från marstrand, men eftersom det var lite sent påtänkt fanns det ju inga biljetter kvar. självklart eftersom det var premiär och allt.
men hu som helst så sa jag till kattis i morse när vi åkte till jobbet att fasiken ska vi inte se om det finns biljetter tills ikväll, och det fanns det ju!
så 21.10 satt vi i biosalongen förväntantsfulla som små barn och störde oss på människorna på raden framför. varför kan man inte respektera att andra människor faktiskt vill se filmen som man betalat för och faktiskt vill höra vad de säger och att damen som presenterar filmen och ber alla stänga av mobilerna eftersom de stör hörslingan så att de med hörsnäcka inte kan höra något faktiskt inte ljuger när hon står där och säger det inför alla i salongen. åh jag blir så arg på sådana människor. dessa människor, särskilt en i det här gänget, var en riktig bitterfitta. stackarn. hon hoppade på kryckor, hon var (förlåt mig gud jag lovar att inte skriva onda saker om andra i fortsättningen) inte särskilt snygg och hon var dessutom fet. denna människa satt hela tiden och sa bittra kommentarer, väldigt högt och ljudligt, hon var ute och rökte ett par gånger och hon gick på toa några gången och framförallt hade hon mobilen på under föreställningen och satt och messade och höll på. dessutom inledde hon hela skiten med att säga och jag citerar "ska vi sitta här i 2 timmar och 25 jävla minuter". det var då jag visste det, att det här kommer bli en plåga.
men jag lyckades på något vänster ändå koncentrera mig på filmen och inte henne hela tiden och jag gillade filmen, jag älskade den nog faktiskt. inte för att den var sådär sex and the city typisk, för det var den till fullo inte (carrie hade faktistk samma skärp på sig ett flertal ggr under hela filmen, och det mina damer och herrar förstår jag inte när det vanligtvis är klädbyten och nya kläder stup i kvarten på henne) men den framkallade sådana där okontrollerade känslor hos mig. skrattet bara kom rakt ut helt okontrollerat och tårarna ranna faktiskt nerför mina kinder de också, även om jag inte grät mest av alla där inne i salongen det ska gudarna veta. men den var bra, det tycker jag! när jag köpt shoe boxen ska jag även slå till på filmen. det kommer se fantastiskt bra ut i hyllan och framförallt kommer de åka fram ett flertal gånger sådana där kvällar när man inte har något för sig och bara vill krypa upp i fåtöljen och stänga om sig och titta på en film som framkallar de okontrollerade känslorna. hurra!
nu borde jag egentligen sova. men jag är pigg på något konstigt vänster och lägger mig nog i sängen och avslutar the game av neil strauss. kanske avslutar i alla fall, vi får väl se.
god natt.
men nu var jag ju såklart tvungen att se filmen också.
jag och kattis tänkte se den i lördags. detta kom vi på när vi var på väg hem från marstrand, men eftersom det var lite sent påtänkt fanns det ju inga biljetter kvar. självklart eftersom det var premiär och allt.
men hu som helst så sa jag till kattis i morse när vi åkte till jobbet att fasiken ska vi inte se om det finns biljetter tills ikväll, och det fanns det ju!
så 21.10 satt vi i biosalongen förväntantsfulla som små barn och störde oss på människorna på raden framför. varför kan man inte respektera att andra människor faktiskt vill se filmen som man betalat för och faktiskt vill höra vad de säger och att damen som presenterar filmen och ber alla stänga av mobilerna eftersom de stör hörslingan så att de med hörsnäcka inte kan höra något faktiskt inte ljuger när hon står där och säger det inför alla i salongen. åh jag blir så arg på sådana människor. dessa människor, särskilt en i det här gänget, var en riktig bitterfitta. stackarn. hon hoppade på kryckor, hon var (förlåt mig gud jag lovar att inte skriva onda saker om andra i fortsättningen) inte särskilt snygg och hon var dessutom fet. denna människa satt hela tiden och sa bittra kommentarer, väldigt högt och ljudligt, hon var ute och rökte ett par gånger och hon gick på toa några gången och framförallt hade hon mobilen på under föreställningen och satt och messade och höll på. dessutom inledde hon hela skiten med att säga och jag citerar "ska vi sitta här i 2 timmar och 25 jävla minuter". det var då jag visste det, att det här kommer bli en plåga.
men jag lyckades på något vänster ändå koncentrera mig på filmen och inte henne hela tiden och jag gillade filmen, jag älskade den nog faktiskt. inte för att den var sådär sex and the city typisk, för det var den till fullo inte (carrie hade faktistk samma skärp på sig ett flertal ggr under hela filmen, och det mina damer och herrar förstår jag inte när det vanligtvis är klädbyten och nya kläder stup i kvarten på henne) men den framkallade sådana där okontrollerade känslor hos mig. skrattet bara kom rakt ut helt okontrollerat och tårarna ranna faktiskt nerför mina kinder de också, även om jag inte grät mest av alla där inne i salongen det ska gudarna veta. men den var bra, det tycker jag! när jag köpt shoe boxen ska jag även slå till på filmen. det kommer se fantastiskt bra ut i hyllan och framförallt kommer de åka fram ett flertal gånger sådana där kvällar när man inte har något för sig och bara vill krypa upp i fåtöljen och stänga om sig och titta på en film som framkallar de okontrollerade känslorna. hurra!
nu borde jag egentligen sova. men jag är pigg på något konstigt vänster och lägger mig nog i sängen och avslutar the game av neil strauss. kanske avslutar i alla fall, vi får väl se.
god natt.
Kommentarer
Trackback