misery loves company...

idag har varit en helskum dag. bråkade lite med markus och andreas på jobbet. jag ville inte alls göra det de tyckte att jag skulle göra. men va fan jag får alltid göra skiten medan de typ fikar, nån gång är det väl ändå min tur att fika och så kan ju de städa hela jävla varuhuset och sitta i byggen och glo och vänta på kunder som aldrig kommer. kul ja. nej.

hur som helst så blev jag deporterad ut till byggen och jag städade och hade mig. gick in med varor som skulle vara inne och gjorde fint. men så helt plötsligt när jag står i en av gångarna och sorterar in varor kommer det fram en man iklädd två stycken regnjackor och regnbyxor. alltså här pratar vi om blåkläders arbetsregnkläder, färgen är illorange. man kan säga att han syntes rätt väl. han håller upp en tredje regnrock och säger något i stil med ta på. men han pratade väldigt otydligt och det märktes att något inte stod rätt till hos honom. jag förstod inte riktigt vad jag skulle göra men eftersom han höll upp regnjackan mot mig så tog jag tag i den. han sträckte då ut armarna mot mig och sa ta på ännu en gång. jaha vill du ta på den sa jag då så vänligt jag kunde trots att jag kände ett visst obehag vid det här laget. han stack in armarna i jackan så att han hade baksidan där fram och knapparna på ryggen. sen vände han sig om och upprepade något ohörbart. tillslut när han försökt visa några gånger insåg jag att han sa knäpp. och så försökte jag knäppa. men det gick verkligen inte. glipan var typ fem tio centimeter stor och jag försökte få honom att förstå att den var för liten. egentligen var den nog inte för liten för det är ju framförallt inte meningen att man ska ha den bakochfram. haha. tillslut gick han och då sprang jag till emil som var i gången jämte och var helt kallsvettig och darrig. han var nog vänligt sinnad men man vet ju aldrig. så vi följde efter honom och såg när han stog och speglade sig på badrumsavdelningen och sedan provade ytterligare några regnjackor. tillslut tog han iaf av sig alla regnkläder och gick. skumt alltså. han hade nog en smärre fetisch tror jag. tur att jag vet en del om det eftersom jag läser ditas bok om fetisch som konstart nu haha. men det där var ingen konstart det var bara en redogörelse för hur man är om man inte har alla indianer i kanoten. haha.

igår jobbade jag ju med. bwo sög verkligen. blää. och det var inget särskilt tryck i baren och inget gick min väg. under alla mina år inom restaurangbranschen har jag aldrig tappat något men igår tappade jag ett glas trots att det var det enda jag hade i handen. det liksom bara gled. skitskumt eftersom jag höll under glaset. jag tror att mina muskler börjar förtvina eller nåt i den stilen. haha.

nu ska jag faktiskt kolla på film. ses.