misery loves company...

imorgon ska jag och anna ge oss ut på långväga reportage. vi ska åka till målsryd. det ligger utanför borås vid svenljunga ungefär.
vi hade ju tänkt oss ett annat reportage först men det föll och nu har vi världens uppslag.
idén är: hur långt kan man gå för kärleken?
vi ska träffa en man som 1977 cyklade från indien till sverige. hur coolt som helst. han träffade en svensk tjej i indien och när hon åkte hem fortsatte de att brevväxla och sedan bestämde han sig för att resa västerut. han var från det lägsta kastet och hade inte direkt några pengar. så han köpte en cykel och cyklade till wien där han sålde lite tavlor till en gallerist och tog sedan tåget till göteborg. så han cyklade ju inte hela vägen men en jävligt bra bit. det är att göra det mesta för kärleken.
undar om man kan få tag på någon annan också som gjort något annorlunda eller galet för kärlekens skull.
men det känns bra nu när vi fått en ny ännu bättre idé.

men frågan kvarstår alltså fortfarande. var fan ska man göra praktiken då? jag har iaf lagt ner alla tankar om radio nu. det är iaf ett som är säkert. även om jag tycker det är roligare så vill jag nog va på tidning ändå. frågan är alltså om man kanske skulle va på café eller något sådant. har ju redan varit på en morgontidning så det skulle vara roligt att vara på något magazine liknande nu och sen i tvåan kanske på en kvällstidning. hmm jag vet inte. det är svårt.

nu ska jag vara duktig och äntligen ta tag i min ståuppa. ses.