vad du än tror, tro inte att du har det

förr eller senare kommer du inse att de du litade allra mest på i hela världen inte var så jävla bra ändå.
det är vad jag hittils har fått lära mig under livets resa.
det känns ju bra. eller.

ja men det gör nog faktiskt det ändå. för nu vet jag var jag ska lägga nivån och vilka som alltid ställer upp.
och tro mig, jag har försökt att ställa upp. så in i helvete mycket att jag nästan vänt ut och in på mig själv.
hämta den första, skjutsa den andra, lyssna på den tredje, prata med den fjärde, gör allt för den fyrtiofjärde. ja det är fan inte lätt att leva upp till alla krav. och vad får man tillbaka? inte ett smack. ett leende nån gång ibland kunde ju kanske inte vara för mycket begärt - och då ska det vara ett ärligt leende och inte något jävla falskt leende i stil med heeej jag glömde visst ringa dig och fråga om du ville vara med. haha. ät min skit. den smakar nog bättre än något annat just nu.

jag lever just nu på existensminimum och likaså min familj. fick bensinräkningen idag. nästa gång tar vi någon annans bil. eller så åker vi inte alls.

men inte fan är jag den som är den. jag tänker leva mitt liv och vara lycklig med de få vänner jag lyckats lista ut är pålitliga och lojala. dessvärre bor inte många av dem i jönköping längre men det är ju inte hela världen. man får ta vad man har och leva med det till världens undergång. har vi tur kommer den inom kort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback