misery loves company...

av alla jag känner så är det bara jag och jossan som seriöst samlar på tomtar och pyntar inför julen. så har det alltid varit i alla år. höjdpunkten på julen var ju att se vilken rolf berg tomte man fick i julklapp av mormor för att sedan ringa till jossan och se vilken pjäs hon fick. dock samlade vi på olika saker, hon hade krubban och hela det kitet medan jag bara hade småtomtarna. senare började jossan även samla på småtomtarna. alla andra tyckte att vi var knäppa som pyntade så jädrans mycket och jag tror faktiskt att vi pyntade oss in i fördärvet. för nu har både jag och jossan varsin lägenhet att pynta. förvisso delar vi dem med andra människor men det borde ju inte stoppa pyntomaner som oss. men jo bannemig har det minsann gjort det. jag har ju endast köpt en liten liten liten krukväxt som kan liknas vid en gran och jossan vet jag inte vad hon gjort men jag vet att hon definitivt inte har släpat med sig hela rolf berg samlingen ner till skåneland. sorgligt men sant. vad hände på resans gång?! någonstans i flyttkalaset tappade vi inte bara bort roffe utan även oss själva.

varför har inte jag gått in i min julkoma än?
(det var en på min praktikplats som envisades med detta uttryck hela tiden. jag tycker själv att det är ganska roligt. jag brukar ju bara säga alkoholkoma och liknande.)

dock har jag aldrig varit nån fantast av att klä granen. men man vill ju ändå gärna vara med och försöka styra hela kalaset med järnhand. idag fick jag sitta tyst i soffan och titta på medan mamma och min moster skällde ut pappa för att han hade hängt alla julkulor på en sida av granen. det såg fantastiskt roligt ut måste jag säga. granen var bara en kula eller två ifrån att välta. haha det hade varit roligt!