misery loves company...

ja det är nog så. det var verkligen jätteskönt att bara ligga på stranden och slappa dagrna i ända och lösa korsord och läsa böcker (jag tror jag börjar bli gammal eller så har jag någon slags kris) men det är riktigt skönt att vara hemma. det började ju jättebra med att de inte hittade till mitt hotell, så jag blev lämnad ensam med transferchauffören av reseledaren. chauffören (en läskig gammal grekisk gubbe) skjutsade mig i sin privata bil (lova mig malin strengberg att du aldrig lämnar någon stackars tjej ensam med en gammal gubbe på det där viset) till det hotellet jag skulle bo på, efter många om och men hittade vi tillslut fram och chauffören tog sig inga friheter att röva bort mig. när jag kom fram till hotellet så sa de att det var fullt och att jag skulle få bo hos deras vänner på deras lilla hotell. helt okej ändå problemet var ju bara att de bara pratade grekiska. men tillslut klurade jag ut att de även pratade franska och tog fram mina mycket fåordiga kunskaper i franska. det gick bra fram tills dess att toalettstolen trillade ner...
helt galet. och jag fick såklart skiten. men men. det kom en rörmokare kvällen efter och fixade det. haha. förutom det lilla missödet och att chauffören besökte mig två ggr på stranden och frågade om vi inte skulle ses klockan tio på kvällen och dagen efter om vi inte skulle gå på picknick så var allt helt okej. rummet var i lagom storlek och den grekiska salladen smakar ju aldrig så bra som på plats. men jag kände när jag stod och väntade på transferbussen dagen då jag skulle åka hem att om de har glömt mig så kommer jag ringa apollo och tvinga dem att chartra ett plan enbart för mig så att jag kommer hem.
har ju tyvärr även fjällat bort det mesta av min färg :( synd eftersom jag var nästintill svart på ryggen!