misery loves company...

I torsdags satt jag på lektion med ett sömnpiller. Ett jättestort sömnpiller med grått hår, glasögon och på två ben.

högskolan är inte så rolig ändå. det är väldigt tyst i lektionssalen. varför är det alltid så svårt att sluta skratta när man sitter i ett helt knäpptyst klassrum? eller lärosal som det numera heter. ingenting är ju så roligt som just då. och man får ju definitivt hosta eller så kurrar magen. i torsdags drabbades jag av två syndrom. det plötsliga skrattanfallet och den ständigt kurrande magen. tack gud!