misery loves company...

ja det är ungefär så roligt jag har just nu. blää. jag tycker verkligen det är äckligt att vara förkyld. men jag har nog inget val. det går ju över.

nej nej självklart har jag inte bangat på schweiz, den stora frågan är mer vad vi ska göra med kattis under tiden. haha. nej men jag satt bara och funderade på om jag inte börjar bli lite gammal och kanske måste börja plugga och skaffa mig ett liv. men så vid en andra eftertanke så nej, varför usch vad tråkigt. jag vill vara barn ett tag till tror jag. för det är vad jag är, ett stort barn. japp.

om louise ska börja plugga till något så är det fredsmäklare eller något annat med internationell anknytning. kanske borde hon bli något inom en fn organ eller eu organ kanske. hmm inte dumt det. det vore iaf synd att låta en så världsvan människa med så mycket erfarenhet och framförallt så bra engelska språkkunskaper gå till spillo. ja det är min mening det. hon är vår nya dag hammarskjöld, jönköpings stolthet. hehe.

undra vad jag ska bli när jag blir stor. när jag var liten skulle jag öppna en kennel. jag förstår egentligen inte alls varför. jag gillar ju inte ens hundar. jag gillar ju knappt ens djur. det är ganska konstigt. dessutom visste jag var den skulle ligga. jo den skulle ligga i en av lägenheterna i dunkehallabacken i gamla vaddfabriken där jag tillsammans med mina djur skulle bo. vilken udda plats att lägga en kennel på. för det första är det inte någon bra plats för hundarna och för det andra skulle nog aldrig hyresvärden gå med på det. haha ja jesus vilken fantasi man hade då. helt galet.

träffade joakim på mc d idag också. han var arg på mig sa han. jaha sa jag, jag bryr mig inte. och faktiskt för en gångs skull kändes det så himla skönt att bara säga det och verkligen mena det. visst klart skulle jag bry mig om det hände honom något, det går ju inte att förneka, den enda jag skulle kunna förneka det för vore mig själv. men på något sätt så känns det ändå som att jag verkligen inte intresserar mig av vad han gör mer än på det där vanliga planet man intresserar sig för vad andra folk gör och säger. visst nu har jag ju inte träffat honom på år och dar innan men ändå. senast vi träffades för några år sen så kunde jag inte ens titta på honom. nu kan jag enkelt och ärligt säga nej joakim jag gör inte det för dig och nej jag bryr mig itne om du blir arg över en skitsak. innan hade jag ju definitivt gått och grubblat på om jag kanske ändå borde sagt ja i typ flera månader men nu inser jag att det är bättre att säga nej ibland.

det kan hända att jag säger nej lite för ofta också. jag är nästan lite rädd för det där med att säga ja till folk och komma hit och åka dit och uppfylla allas önskningar. men jag kan liksom inte hjälpa det. jag är lite rädd för att släppa någon inpå skinnet. speciellt killar. dom enda ggr jag gjort det har de antingen flyttat till ett annat land eller verkligen bara gått bakom ryggen på mig totalt så att det svidit i ett år eller så efteråt. men nu är jag äldre och lite visare och många erfarenheter rikare och definitivt mycket mer främlingsfientlig. dock bara på ett visst plan för jag tenderar till att bli lite för översocial ibland. men vad gör man när man inte finner sina vänner och vill ha någon att umgås med :)

förresten så hade jag prov på dialekter idag. ganska skoj. eller inte.
men iaf så diskuterade jag o kattis dialekter häromdagen. eller häromveckan. vi har nog täckt in sveriges alla dialekter i hångel nu snart i vårat gäng. vi brer ut oss över sverige. och världen. vi gör ett bra jobb i jönköping, det är bara att konstatera, norrland alt värmland är på god väg, var ligger örebro?! a iaf det också, skåne artar sig, ja bohuslän, eller västra götalandslän som det nu så fint heter m.m m.m. vi täcker alltså in dialekterna en efter en. världen gör vi ganska bra. vet dock inte om jag gör ett jättebra jobb där, har bara kommit till england än så länge, louise kommer bra in där med blame canada och emma gör mkt bra ifrån sig med australien, toppar listan gör angelica...som vanligt hahaha :P skämt å sido, fransmän i all ära men är inte svenskarna snyggast ändå?! det är iaf vad jag tycker. för det är så jag lyckas. varje gång jag är utomlands så hittar jag en svensk. hur bra är man inte då på en skala?! haha tragiskt.

ålder tror jag inte vi tar upp i det här avsnittet. det är ändå bara innerage som räknas. min innerage är 17, det är jag tvärsäker på. om itne annat känner jag mig inte en dag över 18 iaf. hihi. jag är så ung.

either wanna be with me or be me. hahahaha.