misery loves company...

men vad spelar det för roll när ändå ingen vill att sanningen ska komma fram.
fy fan va jönköping är för litet. det är så litet att man måste göra grejer som man egentligen inte vill erkänna sen. nej egentligen är jag nog för upprörd för att blogga men ändå måste jag få det ur mig.
och människor som bror duktig har vi så jävla många av här.
usch. om inte jag flyttar till vintern så måste jag nog göra något åt mitt liv, typ dö. för här kan jag inte stanna länge till. hur som helst så spelar det ändå ingen roll för om jag dog så skulle ändå bror duktig tala om för mig varför jag gjorde det och vad jag gjorde för fel. kul va.

helgen var helt okej. jobbade iofs hela helgen men det är ganska skoj ibland ändå. det är kul att shejka loss med gästerna och det är kul när det är disco och röj. speciellt kul är det när gästerna är snygga. ojojoj. där gick jag och sjöng för mig själv och plockade flaskor. helt plötsligt uppenbarar sig kanske en av de snyggaste killarna som vandrar på denna jord. jag blev så nervös av hans närvaro att jag höll på att tappa de ca tio flaskorna jag höll i. det hade inte varit mindre pinsamt haha. där står jag och glor och glömmer både tid och rum medan han dansar omkring. sen gick brandlarmet. då vaknade jag igen. brandmännen säger att det var rök som satte igång brandlarmet, jag menar på att det var den snygga killen som var för het. håhåjaja.

sen drömde jag en asläskig dröm. alla var så elaka. så nu vågar jag aldrig mer sjunga inför mina vänner och jag vågar aldrig mer träffa en kille. kanske lika bra det iofs. för jag sjunger för illa och killar visar ju sig ändå bara vara dumma i huvudet ändå. tur det att jag håller mig borta.

nej mina vänner nu blir det skolan.

cool in school.
too cool for school.
inte vet jag.