misery loves company...

eller tänkte gud överhuvudtaget. eller är det så enkelt att gud inte finns för att om han funnits hade han skapat mig på ett lika logiskt sätt som han skapat alla andra kvinnor. för jag menar jag är ju så jävla manlig. eller inte manlig utan mer okvinnlig. jag är liksom inte sådär tjejig i mitt sätt och i min stil. i min framtoning helt enkelt. men när det kommer till hjärnan och killar fungerar den precis likadant som alla andra tjejers. det är så orättvist. jag vill inte vara den där böliga känslosamma klängiga människan. men likt förbannat är jag det ändå. fast jag inte vill. men annars är jag inte så kvinnlig. det är ju kul. roligt att jag fick de tråkiga delarna av kvinnosläktet. men å andra sidan är jag fan så glad att jag inte tänker som en kille. då hade jag ju varit dubbelt så jävla dum i pallet. hahahahahhaa.