misery loves company...

det är ungefär så jagg känner mig nu.
träningsvärken är olidlig. och allt jag har gjort är att sprungit några ynka kilometer två dagar och gått en halvmil i helgen. det är ju sjukt. har så jävla dålig kondis. det är pinsamt nästan.
men jaja va fan man lever bara en gång. orka hålla på att oroa sig då.

hoppas att jag kan byta bort min tid i helgen. det verkar ju itne så men man kan ju alltid hoppas på att hon är snäll en gång iaf. vore så gött att kunna festa ordentligt bara. annars gör jag det ändå. haha.
köpte en sån snygg outfit med ju.
mamma var lite skeptisk till skorna. men dom är så sjukt fula att dom är otroligt snygga ju. det är sånt hon itne förstår. däremot tyckte hon att klänningen va fin och att jag faktiskt såg lite smalare ut i den. tack tack.

annars har väl mamma och pappa skällt på mig lite mer än vanligt. både igår och idag. men va fan jag är itne det perfekta barnet har aldrig varit och kommer framförallt aldrig att vara. jag gör och gillar itne såna saker som dom tycker att jag ska gilla. så är det bara.
men jag antar att man egentligen inte ska klaga. men just nu ville jag det så då gjorde jag det!