misery loves company...

om man googlar ordet studiecirkel forslas man vidare till wikipedia och där får man förklaringen "Studiecirkel (i vardagligt tal ofta cirkel) är en "fri och frivillig" folkbildning/.../"
hur många gånger var den frivillig under din barndom? jag ska säga er att min erfarenhet av studiecirkel inte är dålig men absolut inte alla gånger frivillig. jag minns speciellt den där musikgruppen jag var med i när jag var en sisådär fyra fem år. man satt i en ring med kanske 20 andra barn och sjöng glada sånger och alla spelade varsitt instrument. i början spelade jag lite olika instrument som tamburin och maraccas men ju längre tiden gick och ju fler gånger vi hade samlats i ringen desto oftare blev mitt instrument ett ägg. ett litet blått ägg i plast som fungerar på ungefär samma sätt som maraccas med den enda fördelen att det hörs inte om du skakar det i otakt.

bra tyckte jag. jag kunde spela i otakt och koncentrera mig på att mima rätt sångtext istället för att skaka ordentligt på ägget. för jag hade nämligen redan då insett att jag inte heller hade någon sångröst. jag hade det inte då jag har det inte nu och kommer nog aldrig att få. men vad gör det. jag sjunger hellre än bra. och oftast sker det ändå när jag sitter ensam i bilen eller står i duschen. det är ju ingen som hör mig så ingen kommer till skada.

den cirkeln jag minns näst tydligast är den jag faktiskt har minst skräckfyllda minnen ifrån. det var när jag var sjutton år och gick på kvällskurser på medborgarskolan. jag hade slagit vad med min pappa om att jag skulle kunna ta skärgårdsskepparintyg a.k.a förarbevis för båt. om jag lyckades med detta skulle jag få en egen segelbåt. jag gick dit en kväll i veckan i 11 veckor. det var inte så jättesvårt. och det roliga med det hela var att jag var yngst jag var den enda med båtvana och jag var den enda som förstod något. här satt alltså ett par som båda var i 45-50 års åldern, de förstod ingenting och de hade precis köpt båt. hur sjutton kan man köpa båt innan man ens kan läsa ett sjökort?! ska jag vara ärlig tror jag inte att de där två stackarna klarade provet sen. och vi får ju för allt i världen hoppas att de inte tänker segla någon annanstans än vättern så man iaf vet vart de befinner sig på ett ungefär om de skulle hamna i sjönöd. för att återgå till mitt vad så är iaf båten såld numera, men jag klarade provet galant och fick en båt. jag seglade med båten tre eller fyra ggr och kortet ligger kvar i samma kuvert i samma låda som jag lade det i samma dag som jag fick det.

men är det så att studiecirkeln är en slags folkbildning? nuförtiden finns det ju så himla många olika studiecirklar. man kan lära sig om alltifrån matlagning till språk till dans. ganska fantastiskt. 

om man då googlar folkbildning får man upp de olika grenarna bibliotek, folkhögskola och studiecirkel. så alltså måste studieförbund med cirklar vara en slags folkbildningsrörelse. det var väl det jag trodde.

är jag då en såndär folkbildningsmänniska?
jag gillar ju att hänga på biblioteket då och då och jag går ju nu mitt andra år på folkhögskola och jag har ju tillhört diverse studiecirklar. betyder detta då att jag främjar folkbildningen?! eller betyder det att jag är bildad?

det lär vi aldrig få veta. det enda jag vet är att jag aldrig tänker tvinga mina barn att gå med i någon studiecirkel.