misery loves company...

Jag är en av alla fjortonåriga tjejer i Sverige. Ja eller egentligen inte. Jag fyller ju 20 år om två dagar. Men vad berättar lite födelsedata. På fredagskvällarna är jag inte med i mitt vanliga gäng, nej då är jag medlem i de fjortonåriga tjejernas ”älska-idol-klubb”.

Nu generaliserar jag kanske lite väl mycket, men jag antar att jag inte är ensam om att sitta framför TVn och sukta efter de sjungande blivande idolerna. Eller jag vet att jag inte är det, jag är nästan helt säker i alla fall.

Men är det egentligen inte lite sjukt. Man får komma på audition och sjunga inför en jury.
En jury bestående av fyra, just då i den stunden, elaka personer. Väldigt kunniga, o ja de kan sin sak. Men när de där stackars människorna som tror att de kan sjunga står där framför dem och framför sina låtbitar och blir sågade jäms med fotknölarna då tycker jag bara att de är elaka.

Men ändå så kan jag inte låta bli att tänka mig in i rollen som jurymedlem. Tänk vad hysteriskt roliga situationer som måste uppstå. En del av de människor som kommer dit är ju totalt tondöva men helt övertygande om att de är Sveriges nästa pop-idol. En del blir rasande över juryns utlåtande, andra blir aningen överraskade och en del de blir så glada så att de gör ett litet glädjeskutt på vägen ut. Eller litet och litet, det där var en underdrift. De som blir uttagna till final framför oftast ett litet akrobatiskt nummer på vägen ut.

Ni förstår säkert att jag tycker att det är själva auditiondelen som är det roligaste av programmet. Att se dessa pinsamt dåliga människor skämma ut sig. Den ena sämre än den andra. Jag får rysningar och hysteriska skrattanfall. Ibland hoppas jag något så innerligt att vissa av dem som kommer dit är inhyrda skådespelare.

Idag är det torsdag och imorgon är det fredag. Jag längtar. Ikväll ska jag handla och imorgon ska jag laga mat. Jag har nämligen bjudit in mina vänner till ett lite kombinerat födelsedagskalas/idol party. Japp, det är så min helg ser ut. Mina vänner får stå ut med mitt tillfälliga intresse som varar i ett antal veckors tid.

Givetvis så kunde jag ju inte bara hålla mig till att bara se på auditiondelen utan var så illa tvungen att titta vidare på finaldelen. Bara titta lite i början för att sedan fastna och verkligen vara tvungen att se hur det går för favoriten.

Som den vanliga enkla lilla människa jag är sitter jag där framför TVn och tycker att juryn lyckats välja ut några ganska bra, någon helt outhärdlig och någon alldeles alldeles underbar.

Den här omgången av programmet har jag fastnat för Markus. Vilken kille, vilken otroligt begåvad man! Vilken tjej kan motstå honom?!

Han kan sjunga, han kan spela och dessutom så var nog Gud väldigt glad den dagen han skapade honom för han fick ett vackert utseende också.

Förra omgången av programmet var det Sebastian jag tyckte mest om. Och gången innan det, första omgången, var det Darin.

Världen är för rolig ibland. Tänk att man sätter sig där framför TVn och tycker om en människa utan att ens känna denne. Allt som behövs är ett lite halvbra utseende och en talang, otroligt!

Men man vill ju inte vara sämre än någon annan och man vill ju hänga med i snacket.

Så på fredagar vet ni var ni hittar mig, i tv-soffan!