jävla skit, all over again

det finns vissa killar. som har satt sina spår i mitt hjärta.
och det verkar som om de aldrig vill lämna mitt hjärta.
och när jag ser dem eller får höra helg-skvallret om dem så är det en konstig känsla som dyker upp.
jag kan verkligen inte säga varför det är såhär.
jag vill inte att det ska vara så. det är bara så jobbigt.
men samtidigt verkar det som om jag inte kan göra något åt det.
om jag ändå bara kunde få känslan att försvinna. eller aldrig ens uppenbara sig.

"it might be easier to say than to do"

ps. säkert många som tror att min första pojkvän ingår i den skaran. men det gör han inte. jag blir faktiskt glad för hans skull när jag får höra att han hittat någon som han är riktigt kär i. ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback